Mandis blogg!

Mamma säger att jag är hennes soffpotatis!

Lycka är att vakna upp bredvid Mandi på morgonen.

Lycka är att se hennes leende och få en stor blöt puss av henne. (oftast när man behöver det som mest)

Lycka är att känna ork nog att fortsätta kämpa vidare trots att det tar emot.

Lycka är att veta att folk bryr sig, och stöttar en.

Lycka är att om allting går som det ska, veta att man får en till liten bebis att älska i Oktober. (watch http://myran.babyblogg.se)

 

Jag klarar mig ändå. Vara själv med två små busfrön är väl inte min dröm direkt, men jag klarar mig. Jag tar mig igenom det här. Jag vill inte gråta, och jag tänker inte göra det heller. Dem är inte värda att gråta över. Istället ska jag vara lycklig över att jag vet att jag har gjort det som är bäst för mig, jag har förbättrat förutsättningarna för att få ett bra mående. Det komer vara tufft ett tag, men det blir bättre.

Jag tar mig vidare.

 

Japp, helt och hållet slut säger mamma.

Storasyster E fick ytterligare ett utav sina bortskämdaungeutbrott i helgen och mamma kom än en gång på varför hon nte kan tillhöra den familjen. Att acceptera att en 13åring ska styra allt vad familjen ska göra är omöjligt och mamma vägrar.

Tråkigt, särskilt nu med tanke på vad som upptäckts och vad som har talats om för nära och kära. Men det finns inte så mkt att göra åt det, det hart inte än blivit ngon ändring trots att det har lovats bra många gånger.

Det viktigaste är ändå att jag ska kunna träffa min pappa så ofta som möjligt, och det ska jag ju få. Mamma säger att jag självklart ska få träffa mina halvsystrar oxå, men det får isf bli hemma hos pappa, så mamma slipper vara med. Hon orkar inte längre.

 

Bortskämda ungar är det värsta som finns, tur att mamma inte tänker uppfostra mig sådan. 

Ja jag stod och tittade ut genom vardagsrumsfönstret när det regnade ute. Mamma antog att jag ville ut och ut bar det, i regnkläder och gummistövlar. Det regnade massor, jag plaskade lite med fötterna men tittade mest bara omkring. Sedan pillade jag på vattnet lite med fingrarna och det var oxå kul. I typ 2 minuter. Sen trötnade jag och ville in igen, jag flög in

Ja och gud så jag har längtat!

Det var såååå roligt, jag tyckte det var jättekul att få träffa Ronja, Max och Stig igen. Jag dök massor av gånger och mamma och pappa tittade på hur jag såg ut under vatten när jag dyker. Supersöt är jag
Den 12 April ska det komma en fotograf dit så ska vi ta undervattenskort så mamma tror att hon ska flytta mitt kalas tills söndagen istället.

Igår smakade jag på glass för första gången som mamma åt. Men det tyckte jag INTE om. Jag spottade och fräste och grimaserade en massor och ville inte titta på skeden något mer.

Idag snodde jag mammas flaska med saft och hann smaka på den, det var däremot gott. Fast jag älskar vatten mer för jag släppte mammas flaska när hon visade min flaska istället.

Nyss åt mamma isglass och tyckte att jag skulle kunna smaka sådant med eftersom jag fick smaka "vanlig" glass igår och isglassen var faktiskt god (trots att det ser annorlunda ut på bilden).